Under rallysäsongen 1964 var det en regel att Volvo vann alla stora tävlingar runt om i världen. I EM tävlingar det året sopade Volvo banan med konkurrenterna ordentligt. Det bevisar de segrar som Tom Trana och de andra Volvoförarna vann med sina vita tävlingsbilar under året 1964. Men det finns alltid ett undantag som bekräftar Regeln , och i det här fallet var det Afrikanska Safarirallyt eller "The East African Safari" som det egentligen heter. Safarirallyt är en tävling som skiljer sig en hel del från de europeiska sprint rallyn.

Det ställer inte så höga krav på en jättepotent rallyracer , utan det är egenskaper som hållbarhet och tålighet som ställs på fordonen. Det bevisas av att tvåhjulsdrivna bilar vann tävlingen flera år efter att de fyrhjulsdrivna rallymonstren gjort sin entré. Likväl lyckades aldrig den smått klassiska rallyracern Lancia Stratos vinna tävlingen. Men under de åren som den var närmast oslagbar i de europeiska tävlingarna vanns Safarirallyt av bilar som Peugeot 504 , Mitsubishi Colt , och Ford Escort RS. Dessa bilar kördes i och för sig av stjärnförare som Ove "påven" Andersson , Joginder Singh och Björn Waldegård, men i alla fall.

De flesta Volvoentusiaster anser att Volvo är en riktig arbetshäst och pålitlig kamrat i de flesta fall. Då borde en tävling som Safarirallyt passa bilen som handsken. Det borde vara så , men Volvos försök i den prestigsfyllda tävlingen blev ett litet fiasko för stallet. Volvo är i och för sig inte ensamma att ha misslyckats i Safarirallyt , utan den andra svenska biltillverkaren klarade inte heller av tävlingen trots flera försök. Men Saab lyckades trots utebliven succé skapa publicitet runt tävlingen. Till exempel Körde Erik "Karlsson på taket" på ett djur i 1963 års safarirally.

Genom ett missförstånd rapporterade Expressens Lennart Öjesten hem till Sverige att Erik kört på en myrslok. Nu var det bara så att det inte finns några myrslokar i Afrika utan de hör hemma i Sydamerika. Misstankar om att Saaben istället skulle ha kört på en sten började ventileras i den Svenska pressen. Det skrevs spaltmeter om den Svenska tvåtaktaren och den Afrikanska myrsloken i tidningarna. Saab fick på det här viset en massa gratisreklam trots att man inte vann, Senare så visade det sig att det var en "muhanga" eller jordsvin som det heter på svenska som hade hindrat framfarten för Erik. Såna rubriker lyckades inte Volvo skapa runt sitt enda försök i rallyt.

Volvo PV 544 borde som sagt klara rallyt bra trots att det är en tuff tävling. När man ser startlistan från 1964 års Safarirally är det inte utan viss förundran över vilka bilar som ställde upp. Här finn en väldig blandning av bilar från Ford Comet sedan till Austin A55. Den vanligaste bilen i 64 års upplaga av Safarirallyt var Peugeot 404. Den tävlade i samma klass som Volvo, som var klass D. Här fanns även flera Citroen ID 19 , och ett märke som jag aldrig hört talas om som heter Cedric. Laget som Volvo ställde upp med bestod av Gunnar Andersson med kartläsare Bo Boesen , Tom Trana med Mario Pavoni i högerstolen , Carl Magnus Skogh tillsammans med Lennart "Tandläkaren"Bergren och Sylvia österberg med Ingalill Edenring som kartläserska.

Alla utom Tom Trana var anmälda av AB Volvo. Tom var anmäld av E.A Newspapers Ltd i Nairobi. Det var en följd av att han vann RAC rallyt året innan. Av den anledningen så bodde han inte på samma hotell som de övriga Volvoförarna. Det priset som han fick var med startavgifter logi mm värt cirka sextusen kronor en ansenlig summa 1964. Det fanns två Volvo till med i tävlingen dels en Engelsman som hette Gerrish i en PV 544 anmäld av Amazon Motors i Nairobi , och ytterligare en Engelsman vid namn Parkinsson som styrde en Amazon 122 S som var anmäld av safari air services. De två sista Volvobilarna var inga fabriksbilar utan de var byggda och körda av privatförare.

Problemen för Volvo i Safarirallyt började redan innan bilarna anlänt till Mombasa. Det var en Norsk båt som fraktade bilarna från Sverige till Afrika , och den blev kvarhållen i röda havet på grund av strejk. Gunnar Andersson fick flyga från Nairobi till Jiddah för att försöka reda upp situationen. Båten var tvingad att vara i Mombasa senast Fredagen före påskveckan för att bilarna skulle passera tullen i tid. Gunnar lyckades med detta och bilarna kom fram. Men man hade förlorat tid som skulle användas till att testa bilarna på grund av det här.

Förarna hade legat i 14 dagar och tränat för tävlingen. Under den tiden skulle man ha testat bilarna för att veta hur de skulle vara preparerade inför tävlingen. Men de två träningsbilar som fanns med på samma båt som tävlingsbilarna kom naturligtvis inte heller fram i tid. Istället hade man fått låna in standard bilar av märket Volvo för att kunna köra rallyslingan och göra noter. Det var en Amazon och en PV 544 som man kommit över. Man tränade även med en Volvo "valp" som man sedan använde som servicebil under rallyt.

Den första av Volvoförarna som bröt rallyt var Tom Trana han missade ett vägbyte och körde av vägen ungefär 40 mil från starten i Nairobi. Skadorna på bilen var inte så omfattande men tillräckliga för att inte kunna reparea på plats. Sylvia Österberg klarade sig lite längre ,men på den andra sträckan körde hon fast i en backe. Engelsmannen Parkinsson stannade sin Amazon och försökte dra loss PV:n. Under försöken förstördes kopplingen på bilen.

Det som inträffade var att lamellen lindade sig runt startkransen så att motorn inte gick runt. Sylvia och Ingalill fick tillbringa natten i bilen. Under natten kom det flera "Buschmen" och erbjöd sin hjälp som paret vänligt men bestämt avböjde. På morgonen visade det sig att man inte var ensamma i backen utan fem andra ekipage hade fastnat under natten. Man hjälptes då åt att leta rätt på två jeepar som drog loss bilarna. Volvos förare hade order på att inte lämna bilarna eftersom de då skulle utsättas för plundring.

Därför fick Sylvia utföra det ovanliga resesättet lifta med bil. Man liftade helt enkelt med bussar och andra fordon med rallybilen på släp. -Det var inget svårt att få lift till oss , men att få bilen med sig var inte alltid så lätt minns Sylvia. Efter tolv mils liftande kom man fram till servicen. Där gjorde man en nödreparation genom att ta bort startmotorn så kunde man skjuta igång bilen. Efter det försökte man att vara kvar i tävlingen som servicebil till Gunnar Andersson Och Carl Magnus Skogh som var kvar i tävlingen. Men det blev inte så lyckat för varje gång man startade motorn var man tvungen att skjuta igång bilen och det medförde naturligtvis problem.

Näste Volvoförare som tvingades att kasta in handduken var tävlingsledaren själv ;Gunnar Andersson. Även han råkade ut för problem med kopplingen. Nu var det bara Carl Magnus Skogh kvar i tävlingen. Skulle han kunna försvara Volvos färger ensam? Det hade han kanske gjort om inte även han råkat ut för problem med bilen. Det började med att Bakvagnen kollapsade. Det var de två momentstagen mellan karossen och bakaxeln som gick av. Nu var goda råd verkligen dyra , men hjälpen fanns i de noter som man gjort innan tävlingen. Där fanns en anteckning om en verkstad en bit bort. Dit tog man sig försiktigt. Mekanikern hissade upp bilen och reparerade stagen med ett par långa bultar och gummi från en stövel. Visst var man tveksamma om det skulle hålla , men man fortsatte tävlingen. Men problemen var inte slut , vid enn vattenpassage fick man stanna och bygga en bro.

Det tog tre timmar att framställa en profisorisk bro så Volvon kunde passera. Nästa problem var att framvagnen inte klarade de hårda påfrestningar som den utsattes för. Den gick sönder och ekipaget blev stående inte så långt i från målet i Nairobi. Den räddande ängeln var verkmästaren Kjell Hansson som kom till undsättning i en av träningsbilarna. Nu fick man äntligen lite nytta av de träningsbilar som man hade med sig. Kjell med hjälp av mekaniker och rallybilens besättning plockade bort de skadade delarna från tävlingsbilen och ersatte dom med hela delar från träningsbilen. Carl Magnus kunde fortsätta medan Kjell fick sitta kvar i buschen och invänta hjälp. Nu höll bilen ända in i mål , visserligen blev Carl Magnus Skogh och Lennart Bergren oplacerade i tävlingen på grund av att respittiden gått ut men man kom i mål. Det var bara sju bilar som gick i mål inom respittiden det året. Så slutade Volvos enda försök i "East African Safari", 1965 valde man att inte ställa upp i rallyt eftersom att succén uteblev.