Tom föddes i Kristinehamn 1937 och var son till Ivar Trana som arbetade som ingenjör på Albin Motor som låg i staden. Ivar var mest känd som bildoktorn och hans intresse och tekniska begåvning smittade av sig på sonen. Toms intresse för motorsport resulterade i att han började tävla i Motocross. Men det skulle inte dröja länge innan han lämnade motorcyckelåkandet för biltävlingar.

Tom arbetade hos Einar Nyquist som hade en Volvo verkstad i Kristinehamn. Verkstaden hette för övrigt PV service. Einar hjälpte Tom igång med tävlandet och i verkstaden tillbringade han många nätter med att förbättra tävlingsbilen. När skruvandet var klart begav sig Tom och barndomsvännen Gunnar Palm ut på småvägarna runt Kristinehamn för att prova bilen. Det resulterade ofta i att något gick sönder, men , det rättade man till kvällen efter. Tom Trana var en lika begåvad mekaniker som förare.

Han Byggde sina första tävlingsbilar själv i Einars verkstad. En av de första bilar som han byggde var en PV med takgök. Den var krockad och rambenen riktades med hjälp av två trän och ett spel. Naturligtvis hade han egna idéer hur bilen skulle vara byggd för att passa Toms körstil. Toms filosofi var att sladda sig genom kurvorna , för på det sättet kunde man stänga konkurrenterna på bantävlingarna. Det resulterade i att PV:n blev mer sänkt fram än bak för att lättare få sladd på bilen när man tävlade på asfaltsunderlag.

När bilen var klar hängde man på en registreringsskylt och körde den till racerbanorna i Roskilde , Falkenberg ,Karlskoga mm. 1957 debuterade han på bana i Kanonloppet i Karlskoga. Han ställde även upp i SM i bilorientering samma år. 1958 vann han sensationellt Arvikanatta med en PV444. Tom körde alla former av biltävlande och fick framgångar i alla grenar. 1959 tog han en andraplats i SM på bana efter Gunnar Andersson. Det var även nära att han hade vunnit Midnattsolsrallyt. Tom ledde tävlingen , men åkte av på slutsträckan. Året efter vann han SM i grupp två , 1300-1600cc med en Volvo PV 544. Den bravaden gjorde han om även 1961.

Tom började även visa framfötterna i SM i T. Det var i scandiatrofen i Linköping 1960 som Tom flög rakt in i den Svenska eliten med sin PV När han slutade på andra plats , efter Carl Magnus Skogh. Tom gick från klarhet till klarhet , och det gav eko ända borta i Stockholm . Svenska BP hörde av sig och hjälpte Tom med fri bensin och olja. Tom lämnade även Kristinehamn och flyttade till Stockholm för att arbeta som bilmekaniker hos Ernst Nilsson. Han bytte även klubb från Cristinehamns MK till AMCK.

Hos Ernst Nilsson gjorde Tom i ordning en Volvo P1800 som han och Gunnar Palm skulle köra i Midnattsolsrallyt 1961. Modellen hade inte hunnit blivit klassad för tävling , men fick köras på dispens i grupp tre. Bilen var Toms egen och han stod helt för kostnaderna i samband med tävlingen. För att spara vikt byttes originalstolarna ut mot något som kan liknas vid tältstolar. Det var en stålram med tyg fäst i fjädrar , ungefär som på 444 exportversionen. De var naturligtvis obekväma att åka en så lång tävling i. Men dålig komfort hindrade inte ekipaget från att vara med och slåss i toppstriden under tävlingen.

Att det var en hård satsning bevisas av att P1800:an Rev ned ett långt spjälstaket på en sträcka i Västergötland , under jakten på ledande Carl Magnus Skogh i en Saab. Inför den sista sträckan låg man fortfarande på andra plats som man trodde var klar. Men tyvärr exploderade kopplingen i tusen bitar under sträckan. Smällen var så kraftig att bitar från kopplingen trängde in i kupén. Inför säsongen 1962 erbjöds han att köra för det brittiska märket BMC. Det var inget dåligt erbjudande, för "hundkojan" var en väldigt framgångsrik rallybil. Storheter som Rauno Altonen , Pat Moss , Paddy Hoppkirk med flera rattade den lilla bilen till många segrar. Med en sådan bra tävlingsbil i händerna på Tom Trana kunde det bara gå väl. Han vann både SM i Tillförlitlighet, och standardvagnar grupp två på bana med den lilla bilen. Tom körde även formel Junior för Cooper 1962. Han slutade som femma efter storheter som Picko Troberg , Ulf Norinder med flera.

Men något tävlande blev det inte förrän 1952 . Då visade det sig att alla mil på skogsvägarna gett resultat. Det stora genombrottet kom i Dalslandsloppet 1954 då han tog en tredjeplats totalt. Efter den tävlingen följde många framgångsrika tävlingar för Carl Magnus som vid den här tiden rattade en Saab. 1955 blev han sextonde man i T-SM , och i den anrika tävlingen Rikspokalen knep han en femteplats samma år. Rikspokalen vann Carl Magnus sammanlagt tre gånger , så 1961 tog han hem vandringspriset för gott. Med tre vinster i Norska rally viking , och två segrar i Midnattsolsrallyt samt två Nordiska mästerskapstitlar förstår man att Carl Magnus behärskade den framhjulsdrivna Trollhätteprodukten väl.

I Januari 1963 började Carl Magnus Skogh på Volvo . Han tävlade inte på kontrakt utan var anställd på som testförare. Men när det drog i hop sig till tävling fick han skifta arbetsplats från testbilen till tävlingsbilen. Den första uppgiften var att göra isnoter åt Gunnar Andersson och Sylvia Österberg i Monte carlo rallyt 1963. Förmågan att känna bilen och att försöka förbättra bilens egenskaper hade Carl Magnus tränat upp ytterligare sen de dagar han for runt och mätte timmer i Dalslandsskogarna. - När jag kom till Volvo använde man modifierade orginalstötdämpare på tävlingsbilarna. -Jag hade tidigare tävlat med Auto Tryggs progressiva stötdämpare och ville ha dem även på Volvon. Det skulle inte gå sa teknikerna , men Carl Magnus stod på sig och det slutade med att man provade ut stötdämpare hos Auto Trygg som man sedan tävlade med.

Sylvia tävlade i rally mellan åren 1960 Och 1975. Under de här åren Vann hon både flera mästerskapstitlar och ett stort antal tävlingar. Anledningen till att Sylvia började att köra rally är maken Ingemar. Han anmälde henne till det Nordiska Damrallyt 1960. Tidigare hade Sylvia i sin ungdom kört lite "Stock car"och tillsammans med maken Ingemar körde hon lite bilorientering , men nu var det dags för riktigt tävlande. Sylvia och Ingemar vann sin klass och tog en total femteplats i debutanttävlingen.

Det var den enda tävlingen som Sylvia behövde ratta sin egen bil för efter den debuten fick hon låna en tävlingsutrustad pv av Eneqvist bil i Nacka. Med den bilen Vann hon Damklassen i Mälarrallyt och tog hem en andraplats i Midnattsolsrallyt. Nu började folket på Hisingen få upp ögonen för den snabba Stockholmtjejen. Kort efter framgången i Midnattsolrallyt hörde Gunnar Andersson av sig och erbjöd Sylvia att tävla för Volvo.Lönen som fabriksförare var att Sylvia fick köpa ut en tävlingsbil per år av Volvo till Nettopris för att sedan sälja den vidare. Hon fick även köpa ut en bruksbil till nettopris.

Kort efter att Jyväskylä rallyt avslutas började Sylvia att träna för Monte Carlo rallyt 1963. Även i den tävlingen slutade Sylvia på en andraplats efter Ewy Rosqvist . På grund av att hon körde in i ett avbärarräcke på det avslutande provet på Grand Prix banan i Monte Carlo. Men Sylvia blev inte den ständiga tvåan. 1963 Vann hon EM serien för damer och kunde titulera sig Europamästarinna. Hon vann Damklassen i Midnattsolsrallyt , Jyväskylärallyt , Polska rallyt , och i Rally Deutschland. Med ett sådant facit där några andraplatser ska läggas till bland annat i det Holländska Tulpanrallyt är det väl ingen som tvivlar på att Sylvia var en värdig Europamästarinna.

Det bör även poängteras att hon även bärgade segern i det Nordiska mästerskapet för damer 1963. 1964 blev det mer rattande av PV för Sylvia. Det var en bil med registreringsnummer O72011 som fick göra tjänst som tävlingsredskap åt Sylvia. Hon körde den i Midnattsolsrallyt , Akropolis-
rallyt , Jyväskylärallyt , och RAC rallyt.Troligtvis kördes den i fler tävlingar jag har försökt att spåra den här bilen , men i skrivande stund har jag inte lyckats. Rally säsongen 64 blev inte lika lyckosam som det föregående året , men en del fina placeringar blev det . I det Svenska Midnattsolsrallyt vann Sylvia Damklassen före Barbara Johansson i en BMC Cooper.

1965 lämnade Sylvia och började tävla för Renault. En koppling som är komisk med tanke på de senaste årens samarbete mellan Volvo och den franska biljätten.
1968 var det dags för Sylvia att byta bilmärke igen. Nu var det Opels tävlingsledare Ragge Eklund som erbjöd Sylvia att köra för dom. Det fungerade så bra att Sylvia blev kvar hos Opel ända till 1975. Då fick Opel dra ner på tävlandet av ekonomiska skäl och Sylvia slutade att tävla. Men att säga att hon lade hjälmen på hyllan är fel. När den klassiska rallycupen började rulla igång var hon tillbaka på rallyscenen igen. Men inte som förare utan som kartläsare.

Sylvia läste åt Tom Trana när han vann cupen både 1987 och 1988 i sin vita Pv 544.Sylvia lotsade också fram Jerry Larsson till en totalvinst i Cupen 1992. Det innebär att Sylvia varit med och vunnit cupen totalt tre gånger. Hon har även suttit bredvid Bengt "Wicke" Winqvist i hans stora Ford Falcon och även i hans lite mindre Renault Gordini.Med den lilla Franska bilen körde paret hem en klasseger i cupen 1994.

Joginder Singh ä rväl mest känd som den ende förare som Vunnit Safarirallyt med en Volvo PV. Men han har även kört en del andra Volvo modeller. En del Europeiska tävlingar har Singh klarat av , Även om det mesta av hans tävlande skett i Afrika. Jag hade förmånen att träffa honom en dag sommaren 1994.

Joginder är född 1932 i Kenya av indiska föräldrar. Han fick snabbt intresse för tekniska saker genom sin far som var väldigt intresserad av bilar och motorer. Fadern drev en bilverkstad i Nairobi. När Joginder var 26 år gammal började han att arbeta för Royal East african Automobile Association. Arbetet Gick ut på att han fick patrullera längs vägarna med en sidovagnsförsedd motorcykel och hjälpa nödställda trafikanter. Samma år gjorde Joginder iordning en Austin A40 åt en vän som skulle tävla med bilen i Safarirallyt. Det var Joginders första kontakt med tävlingen.