H-P Pokalen 2001


De flesta fint renoverade gamla Volvo brukar färdas i ett lugnt tempo på diverse veteranrallyn under sommaren. Inte många ägare till dessa fordon skulle komma på tanken att ta ut sin nyrenoverade pärla på grusväg och köra lugnt, än mindre gasa på en skitig grusväg med stenarna smattrande på det nylackerade underredet. Detta gjorde dock Christer Carlsson när hans replika av Carl Magnus Skoghs Amazon från 1963 års midnattsolsrally var färdig.

 


Servicevagn och tävlingsbil uppställda på torget i Köping.

I september 2001 blev det lilla teamet inbjudna att köra som VIP åkare i Rallyt Hans Persson pokalen. Rallyt var det sista SM rallyt för året och avgjordes i skogarna runt Köping, Fagersta och Surahammar. Till denna tävling blev jag inbjuden att medfölja som mekaniker. För vår del började den trevliga helgen redan på Torsdagskvällen då vi teamet samlades på SVIS i köping. Tyvärr var de tre övriga i försenade på grund av att servicebilen slutat ladda på E4:an utan för Linköping. Ett nytt batteri hade inhandlats på Biltema i Linköping. Efter batteribytet så knallade bilen på upp till Köping. Här tog Daniel det säkra före det osäkra och investerade i ett begagnat laddrelä, det skulle senare visa sig vara ett klokt beslut. Efter samlingen på SVIS körde vi till Hans Persson bil AB för att lasta av och låsa in båda ekipagen för natten. På Fredagsmorgonen kunde vi vila ut eftersom rallyt inte startade förrän fredag eftermiddag. Det enda vi hade att göra på tävlingsbilen var innan start var att byta ett relä till extraljusen samt ett skadat extraljus. Detta kunde göras inomhus på Hans Persson bil AB, det var inte alla team som hade tillgång till den lyxen. När arbetet var klart körde vi tävlingsbilen och servicevagnen för uppställning på torget i Köping. Själva kunde vi ta vår lånade V70 tillbaka till hotellet där vi kunde ta det lugnt, äta lunch och ladda upp för kvällen etapp, den första av två som skulle köras.


Carl-Magnus och Christer koncentrerade innan start.

Vid tretiden på eftermiddagen var det dags för Carl-Magnus och Christer att ge sig ut. De var inte de enda gamla bilarna som deltog. Som föråkare deltog ytterligare en Amazon samt en Ford Cortina GT och en Opel rekord. Dessa bilar körs normalt i den klassiska rallycupen och var därför försedda med modern säkerhetsutrustning. Det finns inte i Christers bil, där även klädsel och hjälmar var av sextiotalsmodell. Carl-Magnus åkte i sin Dunlopoverall från sextiotalet och Christer har med hjälp av sin svärmor sytt upp en kopia av den till sig. När bilen rullat av startrampen fick Daniel och jag bege oss till den första serviceplatsen. Man börjar mer och mer med centrala serviceplatser som tävlingsbilarna återvänder till. Det är ganska skönt för servicepersonalen att slippa fara runt och leta efter bra ställen i skogen att serva bilarna på. Fredagens serviceplats var på en stor parkering vid ett köpcentrum inne i Köping. Det väcktes ganska många muntra miner när kombin och vi rullade in på serviceplatsen. Efter två SS kom bilen in och nu skulle det bytas däck. SS 3 var nämligen på asfalt. Däcksbytet gick bra och efter lite putsande av rutor mm gav de sig it igen. Nu behövde man inte vänta länge på att bilen skulle komma tillbaka. Snabbt fram med domkraften och skifta tillbaka till grusdäcken. Tyvärr skar gängorna hjulbult, men de goda råden som oftast brukar vara dyra var helt gratis här. Ett par erfarna rallymekar kapade bort de skadade gängvarven och en ny mutter monterades.

 


Carl-Magnus, Christer och min mekanikerkollega Daniel Albrecht.

Bilen kom iväg igen och avverkade ytterligare två specialsträckor. När Amazonen återigen rullade in för den sista servicen innan kvällens sista sträcka beslutade man sig för att inte köra den. Som VIP bil utom tävlan går det bra att göra så. Carl-Magnus tyckte det var lite jobbigt med mörkret och med likströmsgenerator och globlampor i alla ljusen så lyser det inte upp lika bra som på en modern rallybil. Vi ägnade resten av kvällen att äta av Renaultsteamets mat och pratade med folk. Hela konceptet med gammal tävlingsbil och servicebil väckte mycket uppmärksamhet. Det var många som stannade och berättade om sina minnen när de som unga stått i skogen och sett Carl-Magnus och de andra legenderna forsat fram. Innan bilen skulle ställas i Parc Ferme tvättade vi av den så att den skulle vara ren och fin till omstarten på lördagsmorgonen. Runt midnatt var vi tillbaka på hotellet och vi stupade i säng. Runt halv sex på lördagen var det dags att gå upp för den andra etappen på rallyt. Under tiden som Carl-Magnus och Christer avverkade tre SS åkte vi till Fagersta för att stå beredda på serviceplatsen som var belägen i ett industriområde.


Carl Magnus Skogh pustar ut.

Nu var det bara finservice, putsa rutorna kolla olja och känna på hjulbultarna. Tävlingsbilen gjorde två servicestopp i Fagersta. Medan Carl-Magnus och Christer på nytt avverkade tre SS bar det av mot Surahammar. Här hade man samlat servicefordon på en stor grusplan. När tävlingsbilen kom in på den första servicen i Fagersta var Carl-Manus och Christer lite oroliga för bilen. Man hade flugit över ett krön och landat så illa at hasplåten under motorn skadats av en sten. Vi lyfte upp bilen och kontrollerade at framvagnen var hel. Hasplåten hade en synlig skada, men det verkade ok, så ekipaget rullade vidare.


Så här lungt kan det vara att vänta på tävlingsbilen.

Efter ett tag så rullade åter Amazonen in för service. Carl-Magnus berättade att hasplåten släpade i vägen hela tiden. Vi lyfte bilen och nu märkte vi att den var skev så att den vänstra sidan på plåten bara var några centimeter ovanför backen. Vi försökte trycka tillbaka plåten med en domkraft, men tyvärr misslyckades vi. Den fjädrade bara tillbaka när man släppte trycket med domkraften. Efter lite resonerande så beslöt sig teamet att strunta i den sista sträckan. Har man otur och plåten hugger i vägen vid fel tillfälle riskerar man att hela bilen slår runt.
Nu kunde vi ta det lugnt och åka tillbaka till Köping. Här blev det en ny tvätt innan man begav sig till målet på torget i Köping. När proceduren med målgången var över kunde vi lasta tävlingsbilen på trailer och bege oss till hotellet. Det var en väldigt rolig helg och ganska osannolik. När jag började intressera mig för Volvos tävlingsverksamhet så kunde jag inte tro att jag skulle köra service åt Carl-Magnus Skogh med samma förutsättningar som fanns 1963.


När den väl dyker upp så är det full fart som gäller.

Tillbaka